Ett Le Mans lopp om överlevnad
Vi lever i en tid i förändring, i en tid infekterad av omställningar och dystra visioner. Vi står inför en mäkta uppgift som kan te sig oövervinnerlig och extremt svår, men faktum kvarstår fortfarande oavsett hur vi väljer att se på problemet. En förändring är nödvändig, livsnödvändig. Vi kan lätt borsta av problemet av våra axlar, eftersom vi har svårt att se omfattningen och svårt att se hur det kommer att påverka våran generation. Men förändringen behöver inte ske för att rädda oss själva, utan för att rädda mänskligheten, inte dagens, men morgondagens.
Den enskilde människan, dagiset på hörnet, bostadsföreningen, arbetsplatsen, staten och världen kommer att behöva arbeta sida vid sida tillsammans med samma uppdrag. Aldrig tidigare har mänskligheten så som vi känner den stått inför en lika komplex uppgift, att förändra det levnadssätt vi känner till, förändra den tillvaro vi verkar i. Oavsett om du är en potatisodlare på de svenska fälten, en industriarbetare i Mao's Kina, ett gatubarn i Rio eller en advokat i New York har du precis lika mycket att förlora om vi fortsätter på den väg vi banat in på. Någonstans mellan Industriella Revolutionen och idag har vi glömt att lyssna på GPS'ens uppmanande om att ta vänster om 100m och endast trampat ner gaspedalen i tron om att desto fortare vi kommer fram till det mål vi satt ut desto bättre. Vårt mål har alltid varit välbefinnande och välfärd, även om våra medel för att ta oss dit satt oss i en situation som endast kan beskrivas som ohållbar. Vi har minst sagt tappat fokus på målet och endast fokuserat oss på tillvägagångssättet vi ska ta oss dit.
I en värld med en skenande utveckling som på många sätt har sneglat bak på oss människor i förbifarten har vi misslyckats att komma ikapp, upploppet står nu framför oss. Nu är den stora frågan om vi ska lyckas reda upp de misstag vi gjorde på vägen och om vi ska lyckas komma ikapp, och kanske komma först in i mål. För det är väldigt mycket en kapprustning, vi människor mot den situation vi skapat. Vi har skapat den situation vi befinner oss i, och den har de senaste åren endast ökat på sin ledning i vad som kan ses som ett Le Mans lopp om överlevnad. När den svartvitrutiga flaggan viner genom luften få vi alla hoppas på att det är vi som korsar mållinjen först, och förhoppningsvis är vår buckla och vår champagneflaska det välbefinnande och den välfärd vi satt ut som våra primära mål.
Jag pratar naturligtvis om klimatet. Utan ett fungerande klimat, kan vi glömma alla frågor om välfärd, rättvisa och mänskliga rättigheter. Därför är det inte en fråga om miljön, det är en fråga om oss.
Den enskilde människan, dagiset på hörnet, bostadsföreningen, arbetsplatsen, staten och världen kommer att behöva arbeta sida vid sida tillsammans med samma uppdrag. Aldrig tidigare har mänskligheten så som vi känner den stått inför en lika komplex uppgift, att förändra det levnadssätt vi känner till, förändra den tillvaro vi verkar i. Oavsett om du är en potatisodlare på de svenska fälten, en industriarbetare i Mao's Kina, ett gatubarn i Rio eller en advokat i New York har du precis lika mycket att förlora om vi fortsätter på den väg vi banat in på. Någonstans mellan Industriella Revolutionen och idag har vi glömt att lyssna på GPS'ens uppmanande om att ta vänster om 100m och endast trampat ner gaspedalen i tron om att desto fortare vi kommer fram till det mål vi satt ut desto bättre. Vårt mål har alltid varit välbefinnande och välfärd, även om våra medel för att ta oss dit satt oss i en situation som endast kan beskrivas som ohållbar. Vi har minst sagt tappat fokus på målet och endast fokuserat oss på tillvägagångssättet vi ska ta oss dit.
I en värld med en skenande utveckling som på många sätt har sneglat bak på oss människor i förbifarten har vi misslyckats att komma ikapp, upploppet står nu framför oss. Nu är den stora frågan om vi ska lyckas reda upp de misstag vi gjorde på vägen och om vi ska lyckas komma ikapp, och kanske komma först in i mål. För det är väldigt mycket en kapprustning, vi människor mot den situation vi skapat. Vi har skapat den situation vi befinner oss i, och den har de senaste åren endast ökat på sin ledning i vad som kan ses som ett Le Mans lopp om överlevnad. När den svartvitrutiga flaggan viner genom luften få vi alla hoppas på att det är vi som korsar mållinjen först, och förhoppningsvis är vår buckla och vår champagneflaska det välbefinnande och den välfärd vi satt ut som våra primära mål.
Jag pratar naturligtvis om klimatet. Utan ett fungerande klimat, kan vi glömma alla frågor om välfärd, rättvisa och mänskliga rättigheter. Därför är det inte en fråga om miljön, det är en fråga om oss.
Kommentarer
Trackback
