Valgeirsson

Vi lever i en tid i förändring, i en tid infekterad av omställningar och dystra visioner. Vi står inför en mäkta uppgift som kan te sig oövervinnerlig och extremt svår, men faktum kvarstår fortfarande oavsett hur vi väljer att se på problemet. En förändring är nödvändig, livsnödvändig. Vi kan lätt borsta av problemet av våra axlar, eftersom vi har svårt att se omfattningen och svårt att se hur det kommer att påverka våran generation. Men förändringen behöver inte ske för att rädda oss själva, utan för att rädda mänskligheten, inte dagens, men morgondagens.

Den enskilde människan, dagiset på hörnet, bostadsföreningen, arbetsplatsen, staten och världen kommer att behöva arbeta sida vid sida tillsammans med samma uppdrag. Aldrig tidigare har mänskligheten så som vi känner den stått inför en lika komplex uppgift, att förändra det levnadssätt vi känner till, förändra den tillvaro vi verkar i. Oavsett om du är en potatisodlare på de svenska fälten, en industriarbetare i Mao's Kina, ett gatubarn i Rio eller en advokat i New York har du precis lika mycket att förlora om vi fortsätter på den väg vi banat in på. Någonstans mellan Industriella Revolutionen och idag har vi glömt att lyssna på GPS'ens uppmanande om att ta vänster om 100m och endast trampat ner gaspedalen i tron om att desto fortare vi kommer fram till det mål vi satt ut desto bättre. Vårt mål har alltid varit välbefinnande och välfärd, även om våra medel för att ta oss dit satt oss i en situation som endast kan beskrivas som ohållbar. Vi har minst sagt tappat fokus på målet och endast fokuserat oss på tillvägagångssättet vi ska ta oss dit.

I en värld med en skenande utveckling som på många sätt har sneglat bak på oss människor i förbifarten har vi misslyckats att komma ikapp, upploppet står nu framför oss. Nu är den stora frågan om vi ska lyckas reda upp de misstag vi gjorde på vägen och om vi ska lyckas komma ikapp, och kanske komma först in i mål. För det är väldigt mycket en kapprustning, vi människor mot den situation vi skapat. Vi har skapat den situation vi befinner oss i, och den har de senaste åren endast ökat på sin ledning i vad som kan ses som ett Le Mans lopp om överlevnad. När den svartvitrutiga flaggan viner genom luften få vi alla hoppas på att det är vi som korsar mållinjen först, och förhoppningsvis är vår buckla och vår champagneflaska det välbefinnande och den välfärd vi satt ut som våra primära mål.

Jag pratar naturligtvis om klimatet. Utan ett fungerande klimat, kan vi glömma alla frågor om välfärd, rättvisa och mänskliga rättigheter. Därför är det inte en fråga om miljön, det är en fråga om oss.

Delstater som Montana, Kansas, New Mexico, Maryland, Nebraska och New Hampshire har börjat diskutera ifall man skall avskaffa dödsstraffet. Beror detta på det gedigna arbetet från dödsstraffsmotståndare i landet, eller är det så att en viss avsaknad av humanitet har försvunnit?

Nej, som med så mycket annat handlar det om pengar. En avrättning kan bli tio gånger dyrare än en livstidsfånge, och först då inser man att ett avskaffande kan vara nödvändigt. Även om jag hatar mänskligheten och allt vad den står för, har man oavsett anledning, ingen rätt att ta livet av en annan människa. Speciellt inte när det så ofta, kan gå så fel. Det är USA inte minst duktiga på att bevisa.

I media: SvD

Rättegången har börjat, och världens blickar (enligt svensk media, det har varit svalt med rapportering på utländska siter) har riktats mot Stockholm, i vad som kallats decenniets politiska rättegång. Jag har ännu inte hyvlat av mina åsikter i frågan, så here goes.

Det handlar varken om ifall artisten har rätt till sin musik, vilket han har, eller om de redan tjänat massvis med pengar. Det handlar om en bransch som snart kommer att bita sig själv i ändan. Istället för att skivbolagen går ut och tar del av den digitala marknaden så gör andra intressenter och företag det, med Apple i spetsen. Hur kommer det sig?

Filmbranschen gör rekordår efter rekordår, man slår budgetrekord efter budgetrekord, men vill prompt ändå poängtera hur mycket film det laddas ner. Det kan inte vara så att publik och försäljnings-siffrorna är en effekt av nedladdning, som i min mening skapat ett enormt mycket större filmintresse i stugorna än vad vi någonsin har sett tidigare. Men det talar man tyst om.

Tv-Spelsbranschen slår likaså den rekord efter rekord, men vill endast stirra sig blind på de siffror som visar på hur mycket pengar de förlorar, ist för att fokusera på hur man ska gå till väga för att ta över den del av kakan som laddas ned.

I grund och botten är upphovsrättslagen idag inte bra, då den inte kommer att kunna gynna artisterna i den mån den behöver med den teknik som står framför vår tröskel, eller innanför beroende på hur man vill se på det. Det är den vi skall fokusera på, och inte Pirate Bay.

Det är skivbolagen som ska ställas mot väggen, för att de inte tar hand om sina artister och kunder, genom att FORTFARANDE tränga in sig i ett hörn kramandes om sina kära skivor. Hade skivbolagen istället tillsammans skapat t.ex. MySpace och varit först med att öppna upp en digital musiktjänst hade de förmodligen varit annat ljud i skällan idag. Men än är det inte försent, se på Spotify. En digital tjänst som fungerade, och som användes. Men när den blev för stor, slog man den ifrån sig istället för att ta den till sig. Skivbolag i ett jävla nötskal!

Filmbolagen har ingenting att komma med, inte spelbolagen heller för den delen. Är man en del av en industri som, sedan nedladdnings-eran tog fart ökat sin vinst, har man inga som helst belägg för att den nya teknik på något sätt skadar den industri man verkar i. Eftersom det inte finns några belägg för det, man kan endast spekulera. Med tanke på hur utveckling sett ut i dessa två industrier, ser jag ingen anledning till att se dystert på framtiden. Så Warner Bros och EA, ni kan bestämt gå och skita er i näven.

Fan vad giriga företag och blinda människor gör mig trött.

I media: DN, DN2, DN3, DN4, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, AB, AB2, AB3, AB4

Se hur ditt kött blir till?

http://www.animalrights.se/wallsofglass/

Oavsett om det är personer som försvarar slaktandet av barn eller personer som ställt kängorna i skohyllan och går under parollen "Stoppa svenskfientligheten" ska dessa inte få stå och propagera ostört. Smällare och stenar kan lämnas hemma, men rösten och uppvisande av avsky ska och får inte upphöra. Kampen fortsätter!

I media: Svd, Svd2, Svd3, Svd4, Svd5, DN

Polisen fortsätter att skämma ut sig. Efter att ha kallat invandrare för "apajävlar" och haft namn som "Negersson" i sina övningar, visar den svenska polisen på en uppfinningsrikedom jag inte trodde fanns. Man skämmer ut sig som aldrig förr, och gör det med stil. Jag applåderar ljudligt!

I media: AB, AB2, AB3, Svd

Ursäkta min avsaknad av bloggande senaste tiden, men en person i min position har flertalet andra åtaganden som väger så extremt tung, om man ställer dem bredvid min blogg, att jag helt enkelt behövt prioritera. Förhoppningsvis är detta inte fallet i framtiden, och inom en snart framtid kommer inläggen att hagla in som aldrig förr.

Nej, nu ljuger jag. Jag har helt enkelt inte orkat.

Ja vad ska man tro? FRA, Ipred, "Rationaliseringskrav" med mera.

Det verkar vara dags att gå "off the grid" innan men slutar upp som en indoktrinerad liberal som tror att vi lever i en demokrati gjord för att värna om oss. För faktum är, att tom liberalerna har blivit så hjärntvättade till den milde grad att de verkar ha tappat sin tro på individens frihet, någonstans i korridoren då de hukat sig för att serva Moderaterna med ett "rim job" eller två. Har vi kommit till den punkt att vi helt enkelt ska acceptera det faktum, att vi inte har något att säga till om? Det verkar helt klart som om fallet är så. Folk har åsikter om det mesta, de flesta utan att ens veta om det. Men är det någon som bryr sig om att göra något? Visst ett par handfulla människor bloggar, ett par andra demonstrerar då och då. Men medelsvensson, förortsmamman och invandrarungdomen i allmän mening gör ingenting. Vilket passar regeringen som handen i handsken. Det är dags att vi ser på länder som Island, Frankrike och Bolivia, börjar intala oss själva "yes we can" och gör någonting .

Jag tänker först och främst på FRA-lagen. Bland de människor jag pratat med om lagen, så är det kanske 1/10 som är för den, om ens det. Vilket hade kunnat resultera i massdemonstrationer, i de flesta svenska städer om någon hade brytt sig, eller vänta nu. Folk gör det, folk bryr sig. Folk hade tillräckligt mycket åsikter för att skriva på en lista på Aftonblaskan, skicka mail till regering och jag vet inte vad. Även om vi hade åsikter, brydde vi oss tillräckligt för att förändra något? Nej, det gjorde vi tydligen inte. Hade vi brytt oss tillräckligt, hade vi kunnat stoppa lagförslaget. Kan man störta en regering på Island, borde man kunna stoppa ett lagförslag i Sverige.

Det är dags att öppna ögonen dock, vi är indoktrinerade att tro att vi lever i en demokrati som är till för att värna om oss, och inte kontrollera oss. Kontroll är något fascister håller på med, och det passar inte i en demokrati. Men när den stora massan är såpass kontrollerad att när den har en åsikt, inte tycker att den är värdefull nog att uttrycka ordentligt. Då har jag tappat tron på demokratin och även hoppet. Synd att inte resten av befolkningen ser det, och ser det vår nuvarande regering håller på med. Underminerar människans frihet, demokratin och den svenska välfärden.

I media: SvD, AB,
Bloggar: Kildén & Åsman, Svensson, Röda Malmö, Björnbrum

Jag är som sagt inget "fan" av mänskligheten, och anser att det finns för mycket av den, och att det mesta som finns av den är dynga. Jag blir påmind om det dagligen, och gör inget annat än att skaka på huvudet och undra när resten ska inse samma sak. Kalla mig cyniker, kalla mig misantrop, det gör jag också.

Därför tror jag att Obama löper stor risk att dö en martyrdöd.

Behöver jag nämna att han jämställs med JFK, och att han är svart? Nej, trodde inte det. Men, vi får se. Förhoppningsvis lyckas mänskligheten bevisa mig fel.

Media: DN

Israel fortsätter att göra totalt åtlöje av sig själva, och nu börjar man snart fundera över hur mycket FN ska tillåta. Man kan inte fortsätta att bortförklara alla misstag med att de var just, misstag. Fortsätter det så här kan man snart börja se ett talande mönster. Israel är, vilket jag aldrig ifrågasatt, snart den terroriststat man utger sig för att bekämpa. Förhoppningsvis så även i FNs ögon. Om inte FN snart börjar agera, vad är då poängen med dem? De visade på total tafatthet inför invasionen av Iraq, och det verkar inte bli bättre iom invasionen av Gaza.

Jag kan inte sluta att bolla tanken i mitt huvud, hur situationen hade sett ut om vi bytt ut Israel mot valfritt land. Bortsett från länder i Afrika förstås, det området har vi väl ändå aldrig riktigt brytt oss om? Om vi kanske tom hade bytt ut Palestina med Israel. Lek med tanken.

Den korrupta skit värld som aldrig lyckas förvåna mig, gör goda försök att göra så iaf. Det ska den ha.

I media: DN, SvD, AB, GP, SvD2

Jag såg lite snabbt på Aktuellt. Angående rapporten om att det finns Islamistiska krafter i Rosengård.
Utan att fördjupa mig tycker jag att det är intressant att regering kan göra en sådan rapport, släppa den och diskutera för den utan att rannsaka sig själva. Att man inte öht nämner segregationen som problem, som är det verkliga problemet, gör att rapporten är meningslös. Vill man inte se det verkliga problemet, kan man inte heller lösa det.

Här visar CBS ett inslag från mellanöstern med fokus på den judiska ockupationen av Västbanken. Den ger en liten men ack så målande inblick i hur det är att vara Palestinier. Hur Israel systematisk rubbar möjligheterna till ett normalt liv. Att det handlar om så mycket mer än religion och land, det handlar om makt. Det handlar om förnedring. Israel har som mål att förnedra Palestinierna till den grad att de inte vill stanna kvar och slåss för den rätt de har till sitt land. Israel har sedan skapandet av staten, haft ett enda mål. Och aldrig någonsin sedan dess, har de släppt fokus på det målet. Historien talar sitt klara språk. Livni kan prata hur mycket hon vill om att hon ska få bort de Israeliska bosättarna från Västbanken, jag ser inget annat än ondska i hennes ögon.




Videon fann jag här.

Det meddelades på tisdags morgonen att Islands regering, som avgick på måndagen, hann fatta ett sista minst sagt fruktansvärt beslut. Man ska höja valkvoterna och de nya reglerna tillåter att 150 sillvalar och uppemot 150 vikvalar slaktas varje år - en sexfaldig ökning av de tidigare kvoterna på nio respektive 40 valar per år.

Försöker man här rädda ekonomin? Sista natten med gänget, någon får en idé? Nej, man tar detta belut då den avgående fiskeriministern Einar Gudfinnsson uppgav att regeringen kommer att följa landets marina forskningsinstitut som rekommenderat de nu gällande kvoterna för de kommande fem åren. Island drog sig ur ett internationellt uppskov gällande valjakten 2006 som man då tillämpat i 16 år, och tillsammans med Japan är man de enda två länder i världen som jagar val i såpass stor skala. Då är det inte så konstigt att man vill höja kvoten, eftersom det generar pengar. Men när man tom sänkte kvoterna tidigare för att efterfrågan av valkött knappt existerar, så har jag extremt svårt att förstå varför man fattar ett beslut som detta. Det är dags att utvecklas, man kan inte stå och stampa på samma ställe man gjort i 100år. Det är dags för Island att ge upp valfångsten totalt.

Island har dock en ny Röd-Grön regering på gång, som är starkt kritiska mot beslutet, och som förhoppningsvis kommer att riva upp det.


I media: SvD, Aftonbladet, DN

Läste precis Pierre Schori's debattartikel om hur Sverige borde agera inför Israel. Mycket välskriven artikel med många goda poänger. Läs och döm för er själva.

1 Ge offentligt stöd åt Ban Ki-Moons krav på en opartisk internationell undersökning. Erbjud svensk expertis och ekonomiskt stöd. Instruera Sveriges FN-ambassadör att ta upp frågan i nästa veckomöte för EU:s ambassadör. Om inte enighet kan nås, bör Sverige ta upp frågan i generalförsamlingen. Och om inget annat hjälper, finns det inget som hindrar regeringen från att själv ta initiativ till en internationell kommission. Så gjorde Göran Persson i fråga om Kosovo; det bidrog till att klargöra konflikten och dess folkrättsliga förutsättningar. En utredning skulle också visa den muslimska världen att man tar folkrätten på allvar.

Jag skriver detta från Beirut, där den förre (kristne) informationsministern i Libanon, Michel Samaha, berättar om den chock som han och andra drabbades av inför EU:s lama reaktion inför den ”holocaust” som de och deras familjer bevittnade dagligen på Al-Jazeera.

 

2 Stoppa allt vapensamarbete med Israel. Konsument-, idrotts- och turistbojkott är en privat sak för den enskilde medborgaren. Men statligt vapensamarbete med Israel är det inte. Det är stötande att Israel har tillstånd att testa vapen i Kiruna som lemlästar civila i Gaza.

 

3 Följ Kofi Annans exempel och kräv ersättning. Be Sida offentliggöra hur mycket av det svenska biståndet som har förstörts i Palestina. Sverige har stött uppbyggandet av elförsörjningen i Gaza med cirka 200 miljoner kronor. Delar av nätet förstördes redan vid tidigare attacker. Och det finns ännu tidigare skulder att inkräva. För tio år sedan stod Gazas internationella flygplats färdig med bistånd från Japan, Egypten, Saudiarabien, Spanien, Tyskland, Marocko – och Sverige. 2001 raserades kontrolltornet av israeliska armén, och året därpå förstördes landningsbanorna. Israels skäl, då som nu, var att hejda införsel av vapen och att straffa palestinierna för deras stöd åt terrorismen. Då var det ”terroristledaren” Yassir Arafat, som sju år tidigare hade fått motta Nobels fredspris.

 

4 Verka för att isoleringen av Hamas hävs. Sverige kunde som medlem av EU:s trojka följa upp det försök som Finland gjorde under sitt ordförandeskap. Sedan dess har nästan alla insett att det var ett misstag att foga sig i George W Bushs krav på att terrorriststämpla organisationen. Nobelpristagaren Martti Ahtisaari sade i samband med prisceremonin i Olso, att 80 procent av alla som han hade förhandlat med, en gång hade varit ”terrorister”.

Arafat förnekade Israels existens och använde terrorism som ett medel till dess att Bruno Kreisky, Olof Palme och Sten Andersson genom intensiva samtal fick Arafat att ändra PLO:s politik. Hamas sade sig efter sin valseger 2006 kunna stödja den arabiska fredsplanen om den palestinska koalitionsregeringen återbildades och en folkomröstning genomfördes. Denna möjlighet till fortsatt dialog utnyttjades inte. I stället blev Hamas bannlyst och biståndet från väst klipptes av. Hur kan någon tro, att man kan skapa fred med hälften av palestinierna (PLO) medan man bekämpar den andra, segrarna i arabvärldens mest rättvisande val?

Även humanitärt har EU försatt sig i en knipa. Under 2007 och 2008 avsatte Bryssel över 700 miljoner euro för Palestina utan att kunna ge något direktstöd till Gaza på grund av bojkotten. Efter Israels misslyckade försök till regimskifte, har Hamas återtagit sin administrerande verksamhet. Det är pinsamt att EU tvingas förhandla med ockupationsmakten Israel om hur man ska få föra in humanitärt stöd. Vad hände med principen om humanitär intervention?

Om inte EU byter politik, kommer den blockad som aldrig hävdes mot det ”frigivna och självstyrande” Gaza att fortsätta. Därmed skulle man döma de belägrade Gazaborna till ytterligare lidande, denna gång förorsakad av EU, inklusive Sverige.

 

5 Regeringen måste under alla omständigheter avvisa alla krav från Israels sida att Sveriges humanitära stöd till Gazas folk måste kanaliseras via den Palestinska myndigheten på Västbanken, bara för att Hamas ska uteslutas ur processen. Efter Israels misslyckade försök till regimskifte har Hamas återtagit sin administrerande verksamhet. FN:s biståndsorgan, UNWRA, finns redo på plats. Låt dem göra sitt jobb att lindra nöden och börja återuppbyggnaden. De är vana att arbeta med den lokala Hamasadministrationen. Att ge efter för Israels villkor vore att bedriva politisk utpressning med mat och mediciner och annan akut hjälp. Dessutom under tryck från, och tillsammans med, en stat som själv har orsakat de skriande hjälpbehoven.

 

http://www.aftonbladet.se/kultur/article4269132.ab

- Läs hela artikeln här

Så kom beskedet att Geir Haarde, Islands statsminister, idag lämnar in sin avskedansökan. En enorm seger för den isländska befolkningen, och ett enormt nederlag för den borgerliga högern. Som jag skrivit om tidigare har befolkningen på Island varit, sedan finanskrisen början, på jakt efter något nytt. De har velat se makthavare och skyldiga till katastrofen ta sitt ansvar, men inget har hänt. Misstron till regeringen har sedan dess bara ökat, och protesterna i takt med den. Man har sedan i Oktober hållit ihärdiga demonstrationer och protester, med sin kulmen förra veckan. Detta skall sägas, är högst ovanligt för Island, och inte sedan Island blev medlemmar i NATO har protester av samma magnitud synts till.

Det är inte bara en seger för befolkningen, som krävt förändring, utan det kommer med största sannolikhet även generera en jordskredsseger för vänstern på Island. Det är absolut ingenting jag klagar över, då jag personligen tycker att landet så länge jag varit vid liv, varit en borgerlig soppa. Men alla är inte lika nöjda som jag över det här, speciellt inte Geir Haarde.

- Jag beklagar verkligen att vi inte kunde fortsätta med denna koalition. Jag tror det hade varit det bästa, sade han till journalister utanför parlamentet, alltinget.

Såklart att han tycker att det hade varit det bästa, då hade han inte behövt förlora jobbet. Förlora jobbet är något jag vet lite om, och nej det är inte trevligt. Så jag förstår precis vart Geir kommer ifrån. Men om det hade varit det bästa för landet? Det är en helt annan fråga. Med tanke på att de varit helt handlingsförlamade sedan finanskrisens start, har jag svårt att se vad de hade kunnat göra annorlunda idag, som det inte kunde göra för 2 månader sedan. Att sitta i Alltinget och diskutera huruvida man ska upplösa "Systembolaget", när landet är i ekonomiskt kaos, ser iaf jag som extremt ansvarslöst.
Man har haft tid på sig att bevisa att man är kapabel att ta hand om problemet, och man har misslyckats totalt.

"Han hänvisade till den globala finanskrisens verkningar som gjort regeringssamarbetet omöjligt."

Sköter man inte sitt jobb, ska man få sparken. Men det är alltid lättare att beskylla någon eller något annat.

Nu återstår bara att se hur "backup" regeringen kommer att se ut, och förhoppningsvis får de lite mer gjort än vad den förra regeringen fick.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3561&a=877418

BBC var den enda brittiska tv-kanalen som vägrade att visa ett hjälp upprop för de drabbade i Gaza. Man försvarar sig med att man vill värna om sin opartiska ställning till konflikten, eftersom den fortfarande har högt nyhetsvärde. BBC hindrar alltså människor från att få hjälp för att man värnar om sin trovärdighet som nyhetskanal, och gör så genom att vara den enda nyhetskanal som inte visar filmen, som är gjord av Disasters Emergency Committee, DEC, en paraplyorganisation med bland andra brittiska Röda korset och Oxfam.

Jag kan inte tycka annat än att BBC fallit offer för den inhumana hållning nyhetskanaler från Väst kan ha och att de visar på stor ansvarslöshet. Speciellt när självaste Gordon Brown uppmanar kanalen till att visa filmen, och man trots det vägrar. Om man tror sig ha ett val i denna konflikt, så har man fel. Man kan inte med gott samvete tycka att Israel gör rätt, även om man kan tycka att de har rätt. Man kan inte blunda för det faktum att oskyldiga dör, hålla för öronen och låtsas som att man är en åttaåring som inte vill äta upp maten. Oavsett om man har USA och Israel på en sida, och vill värna om den relationen, har man ett ansvar att se till folk får hjälp. Även om man är Ronny från Karlstad, BBC eller Obama. Det är en sak att inte hjälpa, men en helt annan att hindra folk från att hjälpa.

”Jag har förlorat min mamma, pappa och syster, och har en hög med pengar. Hur bra är den fördelningen?” - Carl-Henric Svanberg, Förmögenhet: 773 721 661 kronor (på sjätte plats i taxeringskalendern över Sveriges rikaste 2007).

Han sitter som VD på Ericsson, han sparkade nyligen 5000 personer och tjänade 21 miljoner på det.

Jag vet inte ens var jag ska börja eller vad jag ska skriva. Jag kan inte ens bli upprörd, jag blir bara helt nollställd. Den här världen är så jävla sjuk, så infekterad in i benmärgen att smärtan har övergått i avsaknad av känsel. "I don't love you, I don't hate. I nothing you." är precis vad jag känner för folk som Carl-Henric och resten av jordens överklassfittor.

Men några jag hatar är medel-svenne-bananen som blint blundar för situationen, tror att man vinner poäng på att ha backslick och ljusrosa skjorta. Spendera sin hårt inslavade lön på ett par utekvällar i månaden i tron på att man en dag ska bli som dem. Istället för att vakna upp ur dvalan konsumtionshetsen satt en i, inse att man kommer från förorten och att man faktiskt bor i en 2:a med sin halvt alkholiserade, Gul Blendsrökande morsa.